Information om personuppgifterna vi registrerar

För att kunna behandla och följa upp våra patienter registrerar vi namn, kontaktuppgifter, personnummer (för att kunna skriva recept) och naturligtvis uppgifter om ditt djur som är patient hos oss. Uppgifterna finns i vårt journalsystem och når ingen utanför kliniken om det inte är nödvändigt p g a konsultation med utomstående veterinär, dianogstiska laboratorier, receptskrivning eller direkreglering med försikringsbolag. Uppgifterna på kvittona går in i vårt bokföringssystem i vilket endast vår revisor har insyn.

Den nya dataskyddsförordningen har kommit till för att harmoniera EUs och alla medlemsländers olika bestämmelser och lagar runt insamling och spridning av personuppgifter. I korthet handlar det om att man endast ska samla in uppgifter som är nödvändiga för ett visst ändamål i verksamheten. Ändamålet måste vara bestämt i förväg och kan inte ändras efter det att upggifterna har samlats in. Uppgifterna ska endast lagras så länge att de lagar som styr verksamheten uppfylls. För uppgifterna vi samlar till journalerna gäller att de ska sparas minst 5 år räknat från dagen för det sista införandet. För uppgifterna på kvittona som går till bokföringen gäller att de ska sparas minst 7 år.

Kennelhosta hos hund

Den senaste tiden har vi fått flera frågor runt kennelhosta. Därför förmedlar vi här ett kort utdrag från SVAs information. Du kan läsa mer på http://www.sva.se/djurhalsa/hund/infektionssjukdomar-hund/kennelhosta-hund

"Kennelhosta är ett samlingsbegrepp för kikhosteliknande symtom hos hund. Flera olika smittämnen är inblandade. Vissa smittämnen kan ensamma orsaka typiska kennelhostesymtom, medan andra smittämnen främst förekommer i kombination. Typiska symtom på kennelhosta är akut insättande hostattacker. Hundarna kan hosta så att de får kväljningar och hostar upp vitt slem. Djurägaren tror ibland att hunden satt något i halsen. Ofta har hunden också en kort febertopp i samband med starten av hostan.

Smitta överförs vid direktkontakt

De smittämnen som anses vara de vanligaste orsakerna till kennelhosta, CPiV-2, CRCoV och Bordetella bronchiseptica, överförs framför allt när en sjuk hund kommer i kontakt med en annan hund så att smittämnen kan överföras via nos-nos kontakt eller via hosta/nysning. Man kan också överföra smitta via gemensamma vattenskålar, föremål som hunden tar i munnen eller genom till exempel tandinspektion av flera hundar.

En hund som haft kennelhosta är inte skyddad mot att få sjukdomen igen vid ett senare tillfälle.

När ska hunden stanna hemma?

En hund med akut hosta tydande på kennelhosta bör inte träffa andra hundar eller vistas i miljöer där många hundar rör sig, i och med att det är en smittsam sjukdom. Baserat på vetenskapliga studier bör en hund som har kennelhosta inte träffa andra hundar eller vistas på hundklubb, hunddagis och liknande under två veckor från det att den började hosta, eftersom det är under denna tid en hund som längst kan vara smittförande med CPIV-2 och CRCoV.

Vissa hundar hostar dock längre tid än så, och så länge hunden har gott allmäntillstånd och inte någon feber, finns det inga vetenskapliga belägg för att avhålla hunden från att träffa andra hundar. Om hunden däremot skulle ha långvarig hosta med feber och påverkat allmäntillstånd, bör hunden inte träffa andra hundar eller tränas.

Vaccination

De flesta hundar vaccineras idag mot CAV-2 när de får sin vaccination mot valpsjuka och HCC eftersom HCC-vaccinet utgörs av en försvagad stam av CAV-2. Det som i Sverige i dagligt tal kallas "vaccin mot kennelhosta" är ett vaccin mot antingen bara hundens parainfluensavirus eller ett kombinationsvaccin mot parainfluensa och bordetella. Om hunden ska träna eller tävla eller vistas på hunddagis eller kennel är det en bra idé att hålla hunden vaccinerad mot kennelhosta. Vaccinet ger inte skydd lika länge som vaccinerna mot parvovirus, valpsjuka och HCC så hunden behöver vaccineras mot kennelhosta oftare, troligtvis årligen.

Det finns idag inget vaccin mot CRCoV (hundens respiratoriska coronavirus). I en experimentell studie visades att CRCoV infekterar de övre luftvägarna och orsakar milda respiratoriska symtom, såsom nosflöde, nysningar och hosta."

Källa: SVA http://www.sva.se/djurhalsa/hund/infektionssjukdomar-hund/kennelhosta-hund

Leptospiros hos hund

Med anledning av att det i höstas stod i media om den smittsama sjukdomen leptospiros hos hund förmedlar vi här SVAs information, http://www.sva.se/djurhalsa/hund/infektionssjukdomar-hund/leptospiros-hund:

"Leptospiros är en bakteriesjukdom som kan drabba både människor och djur. Sjukdomen anses vara ovanlig hos hund i Sverige. I typiska fall av leptospiros hos hund ses slöhet, feber och kräkningar.

Leptospira-bakterier infekterar djur genom slemhinnor och hudskador. Bakterien är känslig för kyla och torka. Leptospiros är en ”säsongs-sjukdom” i många delar av världen; utbrott ses typiskt hos djur och människor efter perioder med mycket regn och/eller översvämningar. Leptospira-bakterien trivs inte vid kallt väder utan gärna vid 15–20°C). Gnagare som råttor är viktiga smittspridare, så många gnagare som är infekterade kan också leda också till utbrott.

Hundar smittas typiskt via relativt varmt och stillastående vatten där infekterade djur såsom till exempel råttor, eller hundar kissat. Ansamling av hundar, till exempel i kennelmiljö eller under en hundutställning, ökar risken för smittspridning via infekterad hundurin.

Människor kan också smittas med leptospiros

Leptospiros är en så kallad zoonos, en sjukdom som kan drabba både människor och djur. Människor kan förutom andra, mer vanliga smittvägar, kanske även smittas via infekterad hundurin. En läkare skall ge dig råd om smittrisk. Du hittar dessutom information om leptospiros och andra infektionssjukdomar på Folkhälsomyndighetens webbplats.

När hunden är akut sjuk sprids leptospirabakterier i högre grad än efter att den fått antibiotika. Personal vid djursjukhus och djurkliniker som vårdar djuret rekommenderas därför olika skyddsåtgärder. Bland annat rekommenderas handskar vid hantering av infekterade hundar samt vid risk för kontakt med kontaminerad urin.

Efter antibiotikabehandling och tillfrisknande sprider hunden mindre mängd bakterier, men man brukar ändå rekommendera att man undviker direktkontakt med urin och slemhinnor och hudsår. Tala med en läkare om du undrar över smittorisk till människa, och för råd i aktuella fall.

Motverka smittspridning

Vid rengöring av miljöer där leptospirasmitta misstänks är det är viktigt att tänka på att leptospiro-bakterier trivs i fuktig, varm miljö, och att de kan överleva längre i infekterad urin om urinen späds ut med vatten. Att enbart använda vatten vid rengöring är alltså direkt olämpligt, liksom att lämna kvar vattenpölar. Ytorna bör vara torra, och desinfektionsmedel med effekt mot leptospiror används som regel innan vidare mekanisk rengöring med mer vatten utförs. Din behandlande veterinär kan ge dig råd om desinfektionsmedel. Leptospiros kan också smitta människor, så en läkare skall också ge dig råd om vad du skal tänka på, se ovan under rubriken "Människor kan också smittas med leptospiros”.

Hundar som varit sjuka i leptospiros kan utsöndra bakterien då och då i urinen under flera veckor efteråt. För att minska risken för smitta till andra hundar bör hunden därför om möjligt kissa där andra hundar inte rör sig, nosar och slickar, och kissa där det är så torrt som möjligt. Bildande av urinpölar och fuktiga urinfläckar som finns kvar efter att hunden kissat klart bör när så är möjligt undvikas. Under kalla vintertider är risken för kvarvarande smitta mindre, men särskilt i hundtäta områden kan det tänkas att nästa hund ganska snart går fram och slickar på fortfarande relativt varm urin.

Symtom

Vid lindriga leptospira-infektioner hos hund utvecklas antingen aldrig någon sjukdom, eller bara milda symtom. Hundar kan dock också drabbas dock av mer allvarliga infektioner, och i värsta fall kan livshotande sjukdom kan utvecklas. Under en sådan akut, dramatisk sjukdomsperiod kan kroniska, kvarstående skador kan uppstå i framförallt njurar och lever, som är de två organ som framförallt brukar skadas. Sådan svår sjukdom är inte vanligt hos hund i Sverige.

I typiska fall av leptospiros hos hund ses slöhet, feber och kräkningar. Hunden urinerar och dricker mer än normalt och är ovillig att röra sig. Blödningar kan ibland ses, bland annat munnens slemhinnor, i form av röda fläckar. Från andra länder har allvarliga lungblödningar också rapporterats.

Vaccinerade hundar kan också sprida leptospira-bakterier.

Diagnos

Vid misstanke om leptospiros tas blodprov för att undersöka om antikroppar bildats mot leptospira-bakterier. Två prover med minst en veckas mellanrum, upp till cirka två veckors mellanrum bör tas. Utvecklingen av antikroppar kan ta tid, och en del hundar har låga mängder antikroppar utan att det har med den akuta sjukdomen att göra- de kan ha varit infekterade tidigare utan att visa symtom. Ett enda prov kan vara svårtolkat. Även när två prover tas så är det i slutändan den veterinär som utreder och behandlar hunden som kan avgöra vilken diagnos som är troligast.

Leptospira är ett bakteriesläkte med många arter som i sin tur uppträder med olika serovarer vilket betyder att man ofta behöver undersöka ett prov med flera analyser för säker diagnos. Därför testar vi provet från en misstänkt sjuk hund rutinmässigt med fem olika serovarer. För andra önskemål kontakta gärna laboratoriet innan provet skickas.

Blod- och urinprov kan undersökas med PCR-metod för påvisande av nukleinsyra från leptospirabakterier men även om hunden är smittad och har insjuknat kan undersökningsresultatet bli negativt.

De första prover tas så tidigt som möjligt efter att hunden visat symtom, både för att leta efter genetiskt material och antikroppar.

Behandling

Hundar som insjuknar i leptospiros ges visserligen antibiotika, men annan behandling såsom vätska och understödjande behandling (inskrivning vid ett djursjukhus eller en klinik) är mycket viktig för svårt sjuka hundar.

Vaccination

De flesta hundar som bara vistas i Sverige behöver inte vaccineras mot leptospiros. I samband med ett eventuellt utbrott, och för hundar som ska ut och resa kan det, beroende på vart hunden ska resa och i vilka miljöer hunden skall vistas, vara aktuellt att rekommendera vaccination.

Vacciner mot leptospiros ger inte ett fullständigt skydd mot infektion och vaccinerade hundar kan också sprida leptospira-bakterier. Ett mål med vaccination är att ge hunden ett ökat skydd mot allvarliga sjukdomssymtom. Vaccinerna har en relativt kortvarig effekt, och vaccination planeras därför ofta så att den sker i lagom tid inför en resa. Precis som all annan behandling och bedömning av hundens eventuella sjukdom, så är det den behandlande veterinär som har hand om den enskilda hunden vid djurkliniken eller djursjukhuset som gör en bedömning avseende vilka vaccinationer som bör ges, eller inte behövs.

Läkemedelsverket har utvärderat vaccin inregistrerat för den svenska marknaden, här kan du läsa Läkemedelsverkets värdering av vaccinet (pdf).

Mer information

Tala med din behandlande veterinär om du har frågor om din hund. Om din hund är sjuk är det viktigt att du snabbt kontaktar en praktiserande veterinär oavsett vad anledningen till sjukdomen kan tänkas vara."

Källa: SVA http://www.sva.se/djurhalsa/hund/infektionssjukdomar-hund/leptospiros-hund